Lektoren Tore Löwenhielm från Kulturrådets nybildade litteraturstrategiska utskott framförde ett intressant förslag under rådets senaste sammanträde i maj:
Att Kulturrådet bör arbeta för att recensioner av översatt litteratur ska följa den s k tvåstegsmodellen: recensionen som sådan plus recension av översättningen.
Låter fräckt men logiskt.
Ett och samma verk kan översättas olika, det ser vi t ex på Albert Camus Främling. Den översättning som gjordes för 50 år sedan är ljusår från den vi fått se nu.
Är förslaget bra?
Vem ska betala kalaset?
Och, framför allt, hur förmår man recensenter som kanske saknar språkkompetens att tvåstegsrecensera?
Intressanta frågeställningar.
onsdag
Vi undrar...
...hur krisen kommer att slå mot våra bokmässor.
Fler titlar (läs: värdelösa titlar) fördelade på färre förlag - ja.
Mer fokuserad hajp - ja.
Mer kommersialiserade presentationer och författarträffar - ja.
Fler förlag som går samman under en monter - ja.
Något jag glömt?
Fler titlar (läs: värdelösa titlar) fördelade på färre förlag - ja.
Mer fokuserad hajp - ja.
Mer kommersialiserade presentationer och författarträffar - ja.
Fler förlag som går samman under en monter - ja.
Något jag glömt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
