Nygammalt om Förintelsen

En bra bok, än utan namn och förlag, håller på att ta form...

Allt börjar med ett inlägg...
Det har varit tuffa tider och en bloggare vid namn Anton Svensson verkar ha uppfunnit en ny gren: Vem drabbades hårdast av nazisterna? det är frågan.

Det är mycket som talar emot Svenssons linje och hans påståenden visar prov på bristande faktakunskaper men också brist på förståelse för vår historia och vår omvärld. Det han skriver är typexempel på när mänsklighetens historia reduceras till svarta ord på vitt papper, när handlingar förlorar sammanhang och människor blir siffror.
Han skriver bl.a. att förföljelsen av kommunister började betydligt tidigare än förföljelsen av judar. Bara med den meningen förbiser Svensson den antisemitism som präglade Hitler men som också fanns långt innan Hitler. När nazipartiet 1920 deklarerade sitt partiprogram sa punkt fyra i programmet att endast de av ”tyskt blod” kan vara medborgare i Tyskland och markerar sedan att ingen jude därför kan vara medborgare. Hitler pratade ofta om "judeproblemet", i ett tal i den tyska riksdagen i januari 1939 pratar Hitler om förintelsen av den judiska rasen i Europa. Nazismen hade en plan för judarna och det gjorde de ingen hemlighet av. En fransk förintelseöverlevare berättade en gång för en finsk skolklass om tiden innan andra världskriget, om hur han och hans vän varje dag fick sina cyklar nedfällda på marken och det just för att de var judar. Så glöm inte att Hitler var en produkt av sin samtid och att Hitler inte var en ensam gärningsman. Det nazisterna gjorde var att industrialisera ett judehat som redan fanns där. Jag tror att man håller på att glömma viktiga läxor i historien eller kanske är det så att man aldrig lärt sig historien ordentligt. Att människor aldrig förstått att förintelsen av judarna inte var en enda galnings verk, att det inte var slumpen som gjorde judarna till offer för förintelsen.

Så vem vågar säga det som sägas bör?
Vem vågar precisera hur det kommit sig att tyskarna redan före Hitler var antisemiter?

Tvivelsutan

Problemet med TG:s författarskap är inte att hon skriver dåligt utan att hon skriver för sig själv. Saknar helt insikt avseende vad läsarna vill ha, vilka trender som gäller och hur prosamarknaden fungerar överhuvudtaget.
Inga namn, men ni fattar vem jag menar.

En annan tanke att leka med denna torsdag är Litteraturinstitutets senaste uppskattning som gör gällande, om än i indirekta ordalag, att upp till 30% av allt som skrivs ad innehåll skrivs av spökskrivare, helt eller delvis. För dig som inte är med, ad innehåll syftar på text (bok, artikel, blogginlägg o d) som skrivs för innehållet, inte formen.
Vi som arbetar med texter professionellt har märkt detta sedan länge. Konstiga likheter mellan skapelser av skribenter som inte borde ha gemensamma nämnare, i språk eller stil. När skribenter plötsligt och utan synbar anledning använder uttryck och ord som de annars, i sina tidigare/andra texter aldrig använt. Då kan man göra en grundligare jämförelse och kanske upptäcka att den nya texten inte alls är lik skribentens "vanliga" skriverier.

Vissa författare använder vissa ord och uttryck på så sätt att det är lätt att känna igen deras hand i en text/bok/artikel. Ta Jan Guillou: hans tvivelsutan förekommer ofta. Ingen annan känd skribent/författare använder sig av detta ålderdomliga ord länge. Och så vidare.

Inte att det är fel med spökskrivare. Men det borde framgå tydligare och inte fumlas med.