Koo Reiman - vem är det??

En grupp som kallar sig Sollentunaförfattarna (!) promoverar (jag hittar inget träffsäkrare ord för det de gör) en finsk pensionär som heter Koo Reiman och som skrivit Mörk natt djupt hav, en liten (i alla avseenden) kriminalroman som trots sina låga mått siktar högt medelst omåttliga pretensioner.

Detta är enda recension av boken på nätet:

Boken är en fiktiv berättelse, som börjar med att det från ett topphemligt förråd i Ryssland försvinner två atomvapen, och slutar med M/S Estonias förlisning.Överste Grigori Malev skickas för att utreda händelsen, men inom kort upptäcker han sig bara vara en simpel marionett som förväntas lyda sina överordnades minsta vink. Överste Malev gör sitt bästa men trots det leder händelserna till en katastrof ... (Sollentunaförfattarna.se)

Tilläggas kan att boken finns på nätet, fritt att läsa utan att betala för den och utan att ens behöva ladda ner.

Neoklassiska finska litteraturfunderingar

Vad har Soile Isokoski och Pekka Kuusisto gemensamt? Ganska litet, ytligt sett. Den ena är sångare, den andra violinist. Opera, lied och övervägande strikt klassiskt är den enas yrkesprofil, den andra sysslar med allt från klassiskt till folkmusikpåverkat och jazzigt, stilfritt kreativt. Ändå slår det mig när jag lyssnar på Soile Isokoskis och Pekka Kuusistos nya skivor att bägge är musiker som bibehållit ett sunt direkt tonfall trots karriärframgången. Mitt i en hundraprocentig teknisk briljans lyckas de med konststycket att beröra framför allt på ett mänskligt-musikaliskt plan.

Soile Isokoskis röst är färgmässigt som ren kristall, avspeglar vid behov de schatteringar som behövs och glimmar då och då till med en bländande kraft. Hindemiths stora sångcykel Das Marienleben sitter som gjuten för Isokoskis själfulla föredrag. Hindemith själv betraktade sin tonsättning av Rainer Marias Rilkes dikter om jungfru Marias liv som ett av sina viktigaste verk. Han komponerade sångerna mellan världskrigen, men återkom till dem ännu efter andra världskriget, filade och putsade på form ochh uttryck. Soile Isokski gör versionen från 1948.