Vad har Soile Isokoski och Pekka Kuusisto gemensamt? Ganska litet, ytligt sett. Den ena är sångare, den andra violinist. Opera, lied och övervägande strikt klassiskt är den enas yrkesprofil, den andra sysslar med allt från klassiskt till folkmusikpåverkat och jazzigt, stilfritt kreativt. Ändå slår det mig när jag lyssnar på Soile Isokoskis och Pekka Kuusistos nya skivor att bägge är musiker som bibehållit ett sunt direkt tonfall trots karriärframgången. Mitt i en hundraprocentig teknisk briljans lyckas de med konststycket att beröra framför allt på ett mänskligt-musikaliskt plan.
Soile Isokoskis röst är färgmässigt som ren kristall, avspeglar vid behov de schatteringar som behövs och glimmar då och då till med en bländande kraft. Hindemiths stora sångcykel Das Marienleben sitter som gjuten för Isokoskis själfulla föredrag. Hindemith själv betraktade sin tonsättning av Rainer Marias Rilkes dikter om jungfru Marias liv som ett av sina viktigaste verk. Han komponerade sångerna mellan världskrigen, men återkom till dem ännu efter andra världskriget, filade och putsade på form ochh uttryck. Soile Isokski gör versionen från 1948.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)