måndag

Hänt i veckan: D J

Nu är det hövligt att fråga recensent i förväg om recensenten vill recensera, innan man skickar sitt verk till honom/henne.
Kutym. Schysst. Så ska det vara.

Samtidigt får man som författare/förlag vara beredda på det oundvikliga: att recensenten någon gång och av någon intern anledning säger nej.
Nej betyder ju nej, som bekant. Även i relationerna recensent-förlag och recensent-författare. Man får vara beredd att recensenten ber om att inte skicka upp det aktuella verket, och det får man ju smaka på och leva med.

Hänt med D J:s senaste. Jag såg direkt att romanen inte hörde till den typ litteratur som jag brukar - och finner mig bekväm i - recensera.
Så varför inte acceptera avslaget?

Seminarium

Seminarium kring Det nya författarskapet på Historiska Museet
-----------------------------------------------------------------

Sockerdrickas moderförlag Recito ber att få bjuda in till seminarium kring de villkor som möter författare i dagens förlagsvärld och de roller som författaren i framtiden måste (tvingas) ikläda sig oberoende av vilket förlag boken kommer ut på. I seminariet gås igenom var vi varit, var vi är och vart vi är på väg och vad författaren behöver veta för att vara framgångsrik och bli läst.Läs mer och boka din plats:
http://www.forfort.se/kurs.php?course=1

Detta saminarium går av stapeln den femte november på Historiska Museet i Stockholm - men vi vill gärna höra från dig om du har förslag på andra orter. Klicka på länken ovan och sedan på Saknar du en kurs på en annan ort för att skicka oss feedback.

Nya trender i svensk poesi

Jag nämner inga namn nu, och inga titlar. Anmärker generellt alltså.
Men det verkar ha tillkommit en ny våg av poesi i höstens/vinterns utgivning i Sverige.

På sätt och vis kan man tala om såväl djupet som bredden.
Fler titlar, fler poeter och fler förlag som vågar sig på poesi. Inga debutanter, nästan, men man kan ju inte begära allt på en gång, inte i kristider...
Det var bredden.

Djupet finns med i bilden i och med de till synes nygamla stilexperimenten, och då syftar jag inte på sådana a la Tranströmer. Som sagt, inga namn, men du som följer poesiutgivningen har väl märkt en viss... hur ska jag säga det... en slags självvållad intoleransimmunitet mot mainstreamtendenserna.
För övrigt anser jag att det är nu som namn och titlar bör börja nämnas.