Historien är en fantasifull allålderssaga om en vilsen pojke som ger sig av för att hämta en fallen stjärna som bevis på sin kärlek till byns vackraste flicka. Men när han väl hittar stjärnan visar den sig vara en högst levande björn vid namn Ursulus – och det är fler än bara pojken som är på jakt efter besten.
Här finns klassiska sagoingredienser som elaka älvor som söker evig ungdom och den renhjärtade ynglingens jakt på äkta kärlek. Här finns också revisionistiska inslag som Ursulus förlorade ungar som under den råbarkade ytan visar sig vara hur fjolliga som helst.
Boken är charmigt, romantiskt och ofta väldigt roligt – och den är på väg in i den annars ofta ganska humorbefriade filmindustrin. Casting lovar att misslyckas. Skådespeleriet förväntas vara överlag skapligt men själv fastnar jag förstås mest för björnens romantiska sida och kungens hänsynslösa intrig. Regissören säger att han vanligtvis håller huvudsakligen schysst tempo i det hela, vi får se hur han lyckas den här gången.
Klart läsvärt för både stora och små.
tisdag
Var och en tjänar Satan på sitt eget vis
In a review of Judy Blunt's book Breaking Clean, the New York Times reports that women died young on both sides of Blunt's family tree. ".... they wore out long before the boys they married. Childbirth, overwork and distant doctors were part of it. As important, they had no stake in the land, no power. Their fathers willed ranch land to their brothers. Their husbands and in-laws controlled the cash. Ranch wives were left to take pride in silent competence as their spirits slowly suffocated."
1899 gifte sig Judy Blunt i Kairo med sonen till en engelsk earl, Neville Stephen Lytton. De flyttade in i ett av bostadshusen på stuteriet och paret fick tre barn. Äktenskapet höll inte och Blunt skilde sig från sin man år 1923. Neville Lytton gifte snart om sig men Judy förblev ogift och ägnade sig istället åt att hålla igång gården och hästuppfödningen. 1904 ärvde hon gården efter sin far och bytte efternamn till Blunt-Lytton. Eftersom Blunt-Lyttons mor, Lady Anne, bodde i Egypten och samtidigt skötte gården och uppfödningen utanför Kairo uppstod många tvister mellan Blunt-Lytton och hennes bror om vem som egentligen skulle ärva gården. De fick till slut halva var och brodern sålde av många hästar innan Blunt-Lytton fick kontakt med sin mor igen och gården gick helt och hållet till Blunt-Lyttons två döttrar. Blunt-Lytton köpte tillbaka många av de hästar som brodern sålt. 1917 blev Blunt-Lytton adlad och ärvde titeln baronessa efter sin mor, Lady Anne.
Efter skilsmässan splittrades Blunt-Lytton och hennes barn och hon skulle inte se dem förrän efter 30 år på sin dödsbädd. Deras enda sonm Noel Lyttonm blev earl över sin farfars ägor. Eftersom det inte fanns något intresse från barnens sida gentemot gården fick Blunt-Lytton sköta hela uppfödningen själv med hjälp av de få stallarbetare hon hade råd att anställa. Hon testamenterade gården till sin stallchef och tennispartner, Geoffrey Covey, men då han dog några dagar innan Blunt-Lytton gick gården till dennes son, Cecil Covey. Det stora boningshuset finns kvar än idag men byggandet av motorvägen M23 tvingade Covey att sälja gården och hästarna. (Morning Star)
1899 gifte sig Judy Blunt i Kairo med sonen till en engelsk earl, Neville Stephen Lytton. De flyttade in i ett av bostadshusen på stuteriet och paret fick tre barn. Äktenskapet höll inte och Blunt skilde sig från sin man år 1923. Neville Lytton gifte snart om sig men Judy förblev ogift och ägnade sig istället åt att hålla igång gården och hästuppfödningen. 1904 ärvde hon gården efter sin far och bytte efternamn till Blunt-Lytton. Eftersom Blunt-Lyttons mor, Lady Anne, bodde i Egypten och samtidigt skötte gården och uppfödningen utanför Kairo uppstod många tvister mellan Blunt-Lytton och hennes bror om vem som egentligen skulle ärva gården. De fick till slut halva var och brodern sålde av många hästar innan Blunt-Lytton fick kontakt med sin mor igen och gården gick helt och hållet till Blunt-Lyttons två döttrar. Blunt-Lytton köpte tillbaka många av de hästar som brodern sålt. 1917 blev Blunt-Lytton adlad och ärvde titeln baronessa efter sin mor, Lady Anne.
Efter skilsmässan splittrades Blunt-Lytton och hennes barn och hon skulle inte se dem förrän efter 30 år på sin dödsbädd. Deras enda sonm Noel Lyttonm blev earl över sin farfars ägor. Eftersom det inte fanns något intresse från barnens sida gentemot gården fick Blunt-Lytton sköta hela uppfödningen själv med hjälp av de få stallarbetare hon hade råd att anställa. Hon testamenterade gården till sin stallchef och tennispartner, Geoffrey Covey, men då han dog några dagar innan Blunt-Lytton gick gården till dennes son, Cecil Covey. Det stora boningshuset finns kvar än idag men byggandet av motorvägen M23 tvingade Covey att sälja gården och hästarna. (Morning Star)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)