Lägg ner landstingen!

Sedan jag haft min förra blogg, den på blogg.se som är avslutad, har jag lärt mig att följa upp på böckerna jag en gång recenserat eller bara bloggat om. Egentligen är det en dålig vana. Idag gör jag det kanske för sista gången.
Spionboken "Memoirs of a Business Spy" (spionförlaget) jag läst och recenserat har blivit föremål för ett eskalerande censurbråk mellan den socialdemokratiske storbloggaren Thomas Hartman och storforumet Flashback. Bråket sker utanför de litterära kretsarna, jag fick veta om det så sent som imorse när jag såg Spionförlagets pressrelease på Newsdesk. Det verkar finnas fler releaser och inlägg i bakgrunden men jag har inte tagit del av dem, är inte särskilt nyfiken.

Spionförlagets vilda pressreleaser kan jag förstå. Förlaget vill sälja boken. Med tanke på att den kostar skjortan och är på engelska hänger försäljningen på marknadsföring, boken behöver uppmärksammas i medier, traditionella som nya. Jag ser inget konstigt med det. Detta med tanke på att andra förlag, stora som små, marknadsför och uppmärksammar sina böcker på liknande kontroversiella sätt: bråket kring Liza Marklund och Hypnotisören är bara två exempel.

Thomas Hartmans utspel är svårare att få grepp om. Varför kräva att boken ska tigas ihjäl? Bara för att Hartman ogillar förlagets attityd mot diskussioner på Flashback. Jag tycker med att förlagets bojkott är onödig, Flashback tas sällan på allvar av de läskretsar som kan tänkas utgöra bokens segment. Men att tiga ihjäl... Låter som ett stryptag på yttrandefriheten.
Varför agerar Thomas Hartman på det sättet? Det finns en del intressanta gissningar och förklaringar i förlagets pressrelease och några samhällsaktuella blogginlägg som nu börjar dyka upp, t ex Angelas Svart på vitt. Hennes är den djupaste analys jag stött på hittills, trots att jag inte riktigt begripit mig på Marcus redogörelse kring de försvunna trådarna på Flashback.

Är det så att politikern försöker belägga boken med tystnad är det ytterligare en anledning för oss att 1) rösta på andra än socialdemokraterna, och 2) lägga ner landstingen.
Men, som sagt, jag får hålla mig till det litterära, och detta är sista gången jag följer upp på gammalt.