Alfahannen

Jag undrade samma sak när jag såg Katarina Wennstams senaste, varför alfahannen och inte alfahanen?
Som litteraturkunnig och nästan lingvist är jag självklart medveten om skillnaden mellan hane och hanne, att bägge stavningar finns och att orden har vart sitt användningsområde. Av någon anledning öppnas Svenska Akademins Ordbok i min dator idag. Jag får förlita mig på den text som jag googlat fram som står på bloggen Best Books in English:

"I sydligaste Sverige förekommer det enkla ordet uteslutande i formen hanne, medan däremot hane synes ha ett bestämt företräde i mellersta och norra Sverige. Under de senaste åren torde emellertid hanne ha spridt sig över större områden av landet. I ssgr är däremot formen hane- över hela landet den ojämförligt vanligaste, vilket äv. bestyrkes av såväl äldre som nyare skrivningar."

Jag är tveksam till uttrycket "ojämförligt vanligaste", tycker det är för finurligt att säga så, men tanken är lätt att begripa.
Det återstår bara att undra hur mycket research Katarina Wennstam gjorde när hon spikade titeln.

Om vad jag tycker om själva boken: Inte det sämsta jag läst. Jag skulle till och med påstå att språket förbättrat sig sedan KW började skriva och att historien är rätt fängslande i sig. Dynamiken saknas dock, det är Katarinas gamla oåtgärdade problem. Därtill bör man notera att temat är inbitet och trivialt. Jag skulle nästan gissa att den här boken skrivits på någon beställning, någon vill uppmärksamma ett visst problem i en viss samhällskrets.
Nja, 3 av 5 möjliga stjärnor är väl rätt. Det verkar poppis att stjärnbedöma nuförtiden.