Jag nämner inga namn nu, och inga titlar. Anmärker generellt alltså.
Men det verkar ha tillkommit en ny våg av poesi i höstens/vinterns utgivning i Sverige.
På sätt och vis kan man tala om såväl djupet som bredden.
Fler titlar, fler poeter och fler förlag som vågar sig på poesi. Inga debutanter, nästan, men man kan ju inte begära allt på en gång, inte i kristider...
Det var bredden.
Djupet finns med i bilden i och med de till synes nygamla stilexperimenten, och då syftar jag inte på sådana a la Tranströmer. Som sagt, inga namn, men du som följer poesiutgivningen har väl märkt en viss... hur ska jag säga det... en slags självvållad intoleransimmunitet mot mainstreamtendenserna.
För övrigt anser jag att det är nu som namn och titlar bör börja nämnas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar