Radikalismen till bokmässan

Den kommande bokmässan i Göteborg lär bli ett podium för radikala krafter - både politiska och litterära.
Nej, jag talar inte om alla radikala böcker som kommer att presenteras på mässan eller bara ligga där monter för monter och vänta på bokköpare. Inte heller syftar jag på alla de politiker och politiskt aktiva som planerar utnyttja mässan för sin för bokvärlden irrelevanta propaganda.

Jag syftar nog på stämningen förlagen och författarna emellan.
Under det senaste tolv månaderna, sedan förra mässan alltså, har de trappat upp den där avskyvärda tävlingen vem är radikalare i det man säger och skriver och hur man publicerar, marknadsför och säljer. Hypnotisören som trycker ner seriemördaråldern till 15 och Bonnier som tar till allt lägre metoder för att sälja litteratur som... ja, som kanske inte förtjänar särskilt stora försäljningsvolymer.
Utanför bokvärlden är det konststudenter som simulerar schisofreni eller klottrar runt i konstens namn...
Det tävlas friskt. Radikalismen, extremalismen. Vem är radikalare, vem är extremare.
I Göteborg om ett par veckor lär vi mötas av det senaste inom trenden. Jag spyr redan.

Egentligen är det två saker som förvånar.
1. Varför efterfrågar vi läsare radikalismen inom litteratur?
2. Var är alla dessa våra litteraturforskare när det behövs att visa och bevisa att radikalt inte är synonymt med högkonstnärligt?